Gammal bild.

..jag vet!

Men finns inte mycket att göra åt det, jag har varit sjuk och hemma och faktiskt inte ens varit i stallet. Imorgon ska jag rida oavsett hur jag mår, jag måste. Jag och Pijano åker till Stäket och hoppar på lördag, så känner att jag måste ha ridit Pijano innan dess! Anmälan till 1 m var stängd när jag anmälde, och då jag känner att jag inte vill starta högre, anmälde jag oss till 0,80 och 0,90 clear round bara för att.

Jag lovar att min blogg kommer bli roligare, håll ut! Så länge bjuder jag på en bild på mig och Tudor från -08, sommarkänslor ellerhur?! Nejmen nu måste jag gå och lägga mig, godnatt alla bloggläsare!

Kom på en ny grej jag kan blogga om: saker ni troligtvis inte visste om mig!
Jag kommer skriva lite inlägg då och då allt eftersom med nya saker hade jag tänkt.

* Jag är ingen "hästtjej". Nej, precis. Jag är inte alls den typiska hästtjejen som älskar att hänga i stallet utan något syfte, mocka, leda hästar och så vidare. Det var väl ett litet tag under ridskoletiden jag kan ha varit så, alltså varit skötare och åkt ut i princip varje dag för att bara borsta - på en häst som ändå hade flera andra skötare som också borstade den! Fast det var inte speciellt lång tid det heller.. Jag är helt enkelt för lat, jag skulle faktiskt inte åka ut till ett stall för att bara vara där, mocka för att jag tycker det är kul eller något. Jag skulle heller aldrig vara frivillig funktionär på en random tävling. Aldrig! Sen är det ju stor skillnad när det gäller Pijano, då åker jag vart som helst och gör vad som helst - för hans skull.

* Jag kan inte rida utan musik i ridhuset. Iallafall inte om jag är ensam. Det blir liksom så.. tyst. Jag och Pijano ääälskar The Voice på hög volym, haha! Men det kanske inte är så passande om massa andra rider, vad vet jag. Det kanske är just därför jag älskar att rida med Filla.. En till musik älskare. ;)

* Jag är facebook-beroende. Helt ärligt. Det är nästan lite läskigt. Jag hatar facebook, men ändå kan jag liksom inte låta bli! Är verkligen inne hela dagarna, kvällarna, nätterna.. You name it! Så om man akut måste få tag på mig är nog facebook den mest effektiva metoden för det.. Emma Csendes heter jag!

* Jag är olika personer i "hästvärlden" och "vanliga världen". På riktigt alltså, jag är verkligen en person i stallet och typ här på bloggen (då det är en hästblogg) och en helt annan annars. Det är liksom inget jag valt själv, det har bara blivit så. Jag är en otroligt oseriös människa, vilket mina kompisar vet.. mer än väl, haha! Jag skämtar om allting och är lite halvt störd. Men hästar tar jag otroligt seriöst, vilket jag gjort rätt länge. Så jag vet inte, jag blir helt annorlunda bland dem. Jag respekterar hästarna och stallet och allt. Jag blir liksom tyst, jätteartig, och ofta trevligare än vad jag skulle varit annars. Jag håller typ allt jag tycker och tänker inom mig, då jag inte vill strula till det i "hästvärlden", räcker med allt annat redan! Så ska jag vara ärlig tror jag inte någon av mina "stallkompisar" känner mig för fem öre, bara den hästmänniskan jag är. Det är väl både plus och minus.. Beror väl lite på person till person..

Red igenom honom ordentligt i ridhuset, dressyrsadel och tränsbett, dressyrspö men inga sporrar. Filla red Wege samtidigt, härligt att träna tillsammans med dem igen! Pijano och Wege är ju båda arabiska fullblod och är otroligt lika faktiskt. Dem passar bra tillsammans också haha! ;)

Men åter till ridpasset.. Pijano kändes superfräsch! Men helt galet pigg! Jag trodde på riktigt att någon gett honom 20 kg havre, han har inte varit så pigg på länge! Men mestadels höll han sig på plats och då var han helt otroligt fin! Men han busade och brallade en del.. särskilt på slutet. I början kändes han inte alls pigg, inte på det sättet, men det visade han såsmåningom.. Haha.

Eftersom Pijano var så otroligt pigg red jag allt jag kunde komma på för att han inte skulle bli uttråkad och busa. Tror jag fick med alla rörelser i alla dressyrprogram från LC:1 till grandprix under ett och samma ridpass + ännu mer än det! Jag tycker ändå att det är kul när han är så, han är liksom så.. lättmotiverad. Bara man har tänkt ut exakt vad man ska göra och hur man ska göra det.


Pijano & Wege! Söta va?

Herregud vad jag längtar efter sommaren när jag sitter och kollar igenom gamla sommar-bilder!
Vill bara ha sol, värme och.. sommar. Nu! Gud vad jag längtar efter sommaren.
Och jag saknar Blenda något otroligt. Tiden, sommaren 08, med henne är oförglömlig.

Idag har jag varit på ytterligare en informationsträff på Berga och fått svar på en del frågor.
Jag kommer söka dit, tills i höst, ansöka om boende, stallplats och ev. att ta med mig min hund också.
Det vore jätteroligt att börja där, men det skulle inte alls vara kul om tex Pijano inte fick följa med.
Så nu är det bara och hoppas! Och ni som undrar.. jag kommer nog vilja gå Häst-Häst.

Känner redan många som går/ska söka dit..
Men är det några fler, av er bloggläsare som går eller vill börja på Berga?

Red lite markarbete och småhinder i ridhuset. En studs, sockerbitshinder och en oxer. Vi hoppade i lite olika mönster och vägar, inte alls speciellt höga höjder. På slutet höjde mamma upp oxern lite, till 1 m. Han rev faktiskt en gång! Kan inte minnas när han rev på träning senast faktiskt! Men det var en lite klurig anridning och han hann inte riktigt bedömma hoppet. Gången därpå hoppade han helt klockrent, med otroligt tryck i språnget. Tog det någon gång till efter det och slutade sen. Fin häst!


Bilden är från pay & jump på Aspvik, 1 m. Foto; Felicia Skoog.

Fråga: Var det inte roligare att ha en häst som inte kunde allt på en gång som du kunde lära upp? Istället för Pijano som kan allt? Förstår ju (självklart) att du älskar honom och så, men var det inte roligare att kunna forma hästen som du själv ville ha den? :) Tacksam för svar :D

Svar: Haha, jag började asgarva när jag såg den där kommentaren, förlåt men det var bland det dummaste jag hört. Ingen häst kan allt? Det finns ingen häst som inte går att fortsätta lära och forma. Pijano är perfekt för mig, inte bara för att vi fått ett väldigt speciellt band och jag älskar honom över allt annat (vilket jag alltså skulle göra vad han än var för häst) utan helt perfekt ridmässigt. Jag har redan "format" hästar själv som jag ville, men alltså grejen är den att jag också vill tävla. Jag vill träna, utvecklas själv som ryttare - tävla. Okej, vi säger att jag skulle ha en annan häst. Då skulle jag vilja att det var ett lagom stort halvblod, unghäst, med det absolut extra, kapacitet och så vidare.. Problemet är bara den att jag har inga flera hundra tusen. Jag har inte råd med någon sådan häst. Jag kan inte bara gå och köpa en häst sådär. Det är helt omöjligt, finns inte på världskartan.

Och det kommer inte hända att jag bara köper en häst heller, en travare eller någon annan jag har råd med. Hur söt och fin och snäll den än är. Hästar är inte maskiner för mig, det är individer. Det ska vara hästen som ska bli min bästa vän. Grejen är den att jag inte kommer hitta någon sån häst, och då skulle jag gå på kapacitet för tävling. Det finns ingen häst för mig på blocket, den enda hästen för mig är Pijano. Det är han och jag. Jag tror ibland att det verkligen var meningen att det skulle bli vi. Jag kan säga såhär: Skulle jag bli av med Pijano nu, skulle jag lägga av med hästar helt. Jag ÄLSKAR inte HÄSTAR på det sättet andra gör, jag älskar individerna, jag älskar Pijano.

Pijano har en jättebra utbildning och rutin, men han är knappast fullärd!? Jag skulle i princip kunna forma honom hur jag vill, men jag vill såklart ta vara på den han är. Jag älskar honom för att han är han, jag vill inte att han ska vara någon annan. Sen tror många, eller ja i princip alla som inte känner oss på riktigt, att Pijano är en jättelätt, helt perfekt häst som aldrig gör något fel. Och det är bara bullshit. Han är väl ändå en häst, och en väldigt speciell häst. Han är lat, har sin alldeles egna vilja och är riktigt envis. Han gör inte det han ska om man inte VERKLIGEN gör rätt till 100 %. Han går inte i form om man inte rider honom helt perfekt, han kan inte hoppa om man inte rider honom helt perfekt. Han är svårare än andra hästar på grund av många saker. Men den största delen är väl att han inte har någon kapacitet och har inte haft riktigt heller, utan han är RIDEN till det han kan. Han har inte riktigt kapaciteten att hoppa ens över 1m, men har lärt sig att hoppa med hjälp av ryttaren.

Det har verkligen varit blod, svett och tårar för att jag nått dit jag gjort med honom. Och än är det en så otroligt lång väg kvar, en väg som aldrig kommer ta slut. Ingen av oss kommer någonsin bli fullärda. Men jag kan säga, att varje dag, varje ridpass, varje sekund jag spenderar med Pijano vet jag att det är det jag kommer fortsätta kämpa för. Vi två, och så kommer det alltid fortsätta vara. Alltid.


Och en till grej, kommentera inte anonymt utan bloggadress/mail om ni verkligen vill ha svar!

Tänkte att det är dax att fortsätta på min och Q's historia..

Jag vill bara säga redan nu att jag verkligen inte klarar några negativa kommentarer, eller kritik när det gäller Queene. Det kommar knäcka mig helt. Ni vet inte hur mycket hon har betytt och betyder för mig. Och ni vet ännu inte hela våran historia.. Men det kommer ni.. Iallafall lite.

Vi tar ett litet hopp.. Börjar på att våran relation byggdes upp till max.
Hon litade helt på mig och jag helt på henne.



Vi arbetade från marken, löslongering gick utmärkt! Hon lyssnade underbart bra på det.



Dressyren gick också otroligt mycket framåt. När hon blev stadig i formen, och orkade bära sig började vi med svårare moment, skolorna, samling, ökning..



Vi började träna markarbete och jag anmälde oss till våran första klubbtävling. 40 och 60 cm, vilket är fånigt lågt för henne och för mig, men hon var väldigt speciell. Hon var jätterädd för att åka i väg, i transporten, på det nya stället och så vidare. Jag vet inte vad som skrämt henne, hon tävlade ju, dock flera år innan detta, men nu tyckte jag definitivt att bara åka iväg och typ rida fram räckte. Därför anmälde jag mig till dessa klasser.



Dressyren fortsatte samtidigt gå framåt mer och mer!



Så mycket att hon en dag, samlade upp sig och började trampa för första gången! Jag var så otroligt stolt över min pärla, hon hade utvecklats så otroligt mycket på otroligt kort tid. Mycket tackvare träning ute, RÄTT träning på banan och massa kärlek.





Sen var det dax att åka iväg på klubbtävlingen. Hon sparkade i transporten och var jättestressad så jag var så nöjd med henne! Hon tyckte att allt var läskigt och i 60 så stannade hon på ett, men jag tryckte på och då hoppade hon in i hinderstödet.. Så fyra fel där. Men var otrolig nöjd med henne! Red även på kimlewick bettet den gången, vilket jag verkligen inte brukade göra annars! Ville inte riskera att tappa kontrollen då hon fortfarande var galet het i hoppningen.



Ja.. Här nedan ser ni hur spänd hon var!



Men jag hade inte fortsatt åka iväg ifall hon iallafall inte tyckte det var kul.. Det gjorde hon! Fast hon var rädd.







Efteråt gick dressyren framåt ännu mer med stormsteg! Vi kunde göra byten klockrent, och vi påbörjade även seriebyten. Hon fattade direkt vad jag menade, och vi kunde göra byten i vart tredje!



Fortsättning följer...

Hittade en bild på Pijano med Eva på ryggen. Från arab-EM. :)

Vill passa på att "hylla" Eva som tränar mig och Pijano! Det är ändå hon som ridit in Pijano och det är även hon som trodde på mig och lät mig rida honom från första början. Hade jag inte träffat Eva hade jag inte träffats min underbara älskade ängel som har förändrat hela mitt liv och som jag älskar mest i hela världen: Pijano. Tack Eva för att jag har honom och tack för att du tror på mig!

Nu för ett tag sen hörde jag från massor av människor jag känner från Uddevalla att ridhustaket rasat in på Uddevalla Ridklubb, när det var hästar och barn där inne. Herregud säger jag bara. Alla människor lever och så iallafall, men tydligen är en häst inte hittad än.. Herregud..



http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6535767.ab